Min söta lilla Sprattlare..
Lilla sötaste Tiili..
Hon lagar mat förstår ni. Finns det något sötare?
Jag blir så faschinerad när jag ser henne.
Att hon förstår!?
Härmar mest ja, men hon måste ju finna ett nöje i det eftersom hon gör det.
Bara 1½ år och lagar mat..

Så tittar jag på henne och förundras över det att hon faktiskt kan gå.
Tänk, min lilla flicka, det är ju ändå inte så länge sedan hon lärde sig och nu gör hon inte annat än går och det hände verkligen över en natt.
Ibland känns hon så fruktansvärt stor, men så ligger hon i min famn och sover och då känns hon sådär pytteliten igen.
För hon är ju inte stor, hon är ju bara min lilla toddlare.
Inte pytteliten men verkligen inte stor heller.

Älskade lilla barn.
Jag kan fortfarande inte förstå att jag har skapat denna människa, som verkligen är en helt egen individ med sina egna åsikter om saker och ting.
Hennes åsikter bara finns där, jag har inte lärt in dem.
Min alldeles egna lilla människa som verkligen inte är min, utan bara och endast sin egen.