Väntar på att detta resultatet ska komma..


Inte så särskillt långt kvar.

Bvc sköterskan ringde mig på eftermiddagen.
Tydligen får man inte komma till en dietist innan man gjort dessa undersökningar.
Dock hade de tydligen inte kunnat svara henne heller på vad för undersökningar de ska göra.
Detta får mig att undra om de ens själva vet vad tusan de håller på med.
Om de visste det så borde de ju kunna svara när man frågar ju..?
Jag gillar inte detta.
Men så kommer jag oxå säga nej om det är något som jag inte känner mig bekväm med.
Jag kommer ha med mig stöd tack o lov.
Jag gillar inte detta.
De borde kunna svara på vad för undersökningar det är de ska göra.

Min Bvc sköterska ringde idag.
Jag tog då självklart upp ämnet att vi tydligen ska till läkare på undersökningar.
Hon blev förvånad och undrade oxå vad detta var.
För allt hon hade sett var en remiss till en dietist.
Hon skulle kolla upp detta under eftermiddagen och höra av sig till mig när hon visste mer.
Nu känns det lite bättre.

Fick höra en mycket intressant sak idag.
Ni må tro det är lustigt.
Man blir arg, ledsen och skrattar på samma gång.

Idag fick jag höra att jag inte matar mitt barn.

Kompisen kom ner och berättade för mig att en kompis till henne (jag kände denna tjej förr i tiden) sagt till henne att hon hade hört att jag inte matade mitt barn och att hon därför inte går upp i vikt.
Min kompis satte nära nog i halsen vad jag förstod det och sa som det är.
"Hon gör ju inget annat ÄN matar nästan!"
För ja, så ligger det till.
Jag matar och matar och matar.
För vad ska jag göra?
Hon äter ungefär hälften av vad jämngamla gör, så jag ger henne mat oftare helt enkelt för att få i henne mer.
Men mycket mer kan jag inte göra faktiskt.
Jag går med på alla undersökningar de vill göra, även om jag finner dem onödiga när mitt barn så uppenbart är lyckligt och piggt.
Ja, vad mer kan man göra..?
Så får man höra sånt..
Då blir jag ledsen, arg och kan inte låta bli att skratta åt hur dum denna tjejen måste vara som tror något sådant om mig.
Hon har känt mig och borde veta bättre.
Hoppas nu vid gudarna att inte fler är så pantade att de tror på något så idiotiskt.
Idag blev jag arg och ledsen men skrattade ändå på samma gång.
Skumt va!?

Idag ringde Jeanette och var sugen på sällskap.
Så vi tog på oss kläder, jag virade på mig sjalen och packade ner Sprattlarn i den och gick.
Det hade varit en omöjlighet att ta vagnen.
Jag hade suttit fast då innan jag ens kommit av luftgången.
Oplogat var det och det har inte heller plogats under dagen.
Men vad fint det är när det inte är saltat och äckligt!
Så mig gör det inte så mycket.
Mycket tjat och trevligt vart det hos Jeanette.
Hon puschar mig ibland att testa saker och inse att det inte är farligt.
Som med Sprattlarn tex.
När hon ska sova så somnar hon alltid i min famn.
Jag "nattar" henne i min famn alltid, dag som natt.
Idag tyckte Jeanette att det skulle testas att lägga ner henne i Nova-Li's säng när hon blev sämnig och se om det gick bra att hon somnade sig själv.
Jag är inte så feg när Jeanette är med så detta gjorde vi.
Sprattlarn sov efter fem minuter och inget skrik alls.
Lite gnäll en eller ett par ggr, men sedan sov hon... I en TIMME!
Jag vart aningens chockad.
Men glad.
Så jag får nog börja försöka med detta på dagarna.
För på nätterna vill jag att hon sover i min säng.
Fast hon borde kunna somna själv där med iofs.
Men jag undrar jag om hon verkligen går med på samma "behandling" hemma i sin egna säng..
Känns inte som om hon kommer göra det.
Det har aldrig gått förr utan att hon gallskrikit och mitt hjärta inte kunnat med.
Testa går ju iaf.

Detta verkar vara Sprattlarns motto.
Mellan 11.00 och 18.00 så sov Sprattlarn tio minuter,
Sedan somnade hon i en timme, det var den mest oroliga sömn jag vart med om.
Hon vaknade var femte minut och var ledsen.
Nu är hon uppe och vaken igen.
Jag ger henne mer mat och hoppas att hon somnar ordentligt nu.
Detta är enda gångerna hon är så ledsen att man inte kan lägga ifrån sig henne en enda minut ens.
Såna här dagar då hon vägrar sova trots att hon är konstant dödstrött.
Jag förstår inte hur hon orkar, jämngamla barn sover det tiodubbla mot vad Sprattlarn gör.
Äldre barn sover oxå mer.
Jag tror till och med att kompisens treåring sover mer de dagar han sover middag..
Jag är trött...

Det är tur att Sprattlarn är så söt att jag inte kan låta bli att älska henne till och med när hon är arg och skriker.
Att hon sedan är ännu sötare när hon sover gör ju att det värker i hjärtat av kärlek till det lilla livet. 

Idag ringde telefonen när jag var som mest upprörd och ledsen.
Det var någon från Uddevalla sjukhus.
Tydligen ska vi inte alls till någon dietist så som läkaren sa.
Han sa att han skulle skicka en remiss till en Dietist, endast.
Nu fick jag veta att vi inte ska till en dietist, utan till andra läkare.
Som ska undersöka Sprattlarn.
Jag frågade vad för undersökningar de skulle göra.
"Kroppsliga" var det enda svar jag fick.
Jag frågade flera ggr, men fick inte mer till svar än så.
Jag vill inte.
Jag sa att de fick sätta upp en tid och så får jag ringa och avboka om jag inte känner för det.
Jag blir ärligt talat förbannad.
Varför säger han att vi ska till en Dietist när vi inte ska det?
Varför kunde han inte sagt det där och då att det skulle undersökas ytterligare istället för som han sa till mig, att det inte är något fel på henne och att det inte är mycket att göra åt annat än att kanske skriva ut lite vräkigare mat.
Jag är riktigt, riktigt arg!
Jag vill veta vad för undersökningar det är som saken gäller.
Ska de ta prover?
Ska de dra och slita i henne?
Det kan de bara glömma!
Hon är pigg, frisk och glad!
Utom när hon vägrar sova.
Men ett sjukt barn sover!
De gör oftast inget annat än sover!
Det var inte detta han frågade mig om det var ok.
Det var en dietist jag godkände, inte detta.
Jag ska ha tag på bvc här hemma så fort julen är över.
Måndag morgon är det jag som sitter med telefonen i handen och ska ha tag på dem och höra vad tusan de har att säga om saken.
Hon som ringde om tiden sa inte ens vart jag skulle och jag som redan innan var så upprörd tänkte inte på att fråga.
Söta Jeanette har sagt att hon följer med mig.
Tack o lov för det.
För jag klarar inte av att åka ensam och vet ingen annan..
Detta var verkligen som grädde på moset.
Jag vill bara gräva ner mig tills Februari eller Mars.
Det hade varit bra.
Ännu en gång fr jag bekräftat varför jag avskyr läkare och undviker sjukhus i längsta möjliga mån.
De är SVIN som inte tittar på människor!

Som ni nog förtod från förra inlägget så tvättar jag idag.
Tack gode gud för Sara som kom ner och hjälpte mig med Sprattlarn så jag kunde gå ut trots att hon var vaken.
För inte förens nu har hon somnat.
Det är konstigt.
Förr sov hon klockan 19 varje kväll och sov för natten, sedan vaknade hon klockan 07 igen.
Nuförtiden så somnar hon mycket senare men vaknar lika tidigt.
Dessutom så sover hon knappt något på dagen längre.
Jag fattar verkligen inte hur hon orkar.
Att hon sedan just nu är i en period när det inte duger att ligga på golvet (tror det är fler bissar på väg) så blir det att bära henne mycket och när jag inte orkar stå och gå så hamnar vi framför tv:n eller datorn.
Med henne i famnen såklart.
Detta gör ju då att mitt hem ser ut som om ett världskrig utkämpats här.
Det är mindre roligt..
När hon väl somnat på kvällen nu, så orkar jag helt enkelt inte ställa mig och städa.
Det är för sent för det.
Klockan 22 på kvällen känns inte som en bra tid att göra det.
Speciellt inte med en granne som gärna gnäller för minsta lilla.
Det är illa nog att jag inte hinner äta alls förens hon somnat.
Det inebär att jag hinner äta ungefär en gång om dagen och det är inte förens efter 22 på kvällen just nu.
Härligt va!?
Det är tur att jag inte tycker det är så jobbigt att bära runt på henne.
Jag umgås gärna med henne.
Det tråkiga är att jag får lite panik över hur mitt hem ser ut och att jag knappt hinner få i mig mat.
Hoppas tanden kommer ut snart så hon kan roa sig själv på golvet igen som hon ändå alltid kunnat förr.
Bara en stund då och då skulle ju inte skada.
Min söta lilla råttunge sussar iaf gott och då känns allt bra trots allt annat.
Hoppas hon drömmer söta drömmar.

Det verkar finnas en hel del känslor gällande detta att jag tänker ta hål i öronen på min dotter.
Jag tycker då det är lättare att förklara genom ett inlägg hur och varför jag kommit att ta detta beslutet.
Det är nämligen flera bidragande faktorer till detta.

• Både jag och min äldre syster fick hål i våra öron innan vi var året fyllda. Syster tror jag till och med fick sina innan sin 4 månadersdag.
  Vi har alltid varit glada över att vi fick dessa så tidigt av flera orsaker.
• Risken för infektioner är mindre om hålen tas nu när Sprattlarn är så liten då hon inte geggar runt med "grejs" för att sedan pilla i sina öron med smutsiga händer.
• Hon kommer antagligen ändå vilja ha hål i öronen när hon når 4-års åldern som de flesta andra flickor.
• Allergier kommer inte uppstå om man sätter titan, plast eller äkta (jag menar ÄKTA) guld i öronen på henne. Det är bara klantiga människor som sätter örhängen med nickel i öronen på sig själv eller sina barn. Sedan bör man inte glömma att det är nickel i knapparna som finns på de flesta bodys, vilka barnen kan reagera på om de är nickelallergiska. Allergisk är inget man blir, det är något man redan är.
• Det läker snabbare nu än när de är äldre och är där och pillar hela tiden.
• Sprattlarn pillar aldrig på sina öron och därför är jag inte heller orolig över att hon skulle lyckas plocka bort ett örhänge och svälja det. Det borde varit många fler sådana olyckor om det var vanligt då det inom många kulturer tas hål redan på de nyfödda bebisarna.
• Smärta tas upp. Vaccination gör enligt mig ondare än att ta hål i öronen. Jag har tagit fler hål i öronen efter att jag nåde 10-års åldern och säger ändå att stelkramprsprutan slog hål i öronen med hästlängder i smärta.
• Javisst är Sprattlarn fin utan hål i öronen, hon är det finaste jag vet. Men hål i öronen gör henne inte ful och de gör henne inte vackrare heller. Det går ju faktiskt inte att bli vackrare än vackrast, vilket hon redan är. =)

Jag ska ju ta hål i öronen på Sprattlarn.
Hade tänkt göra det innan jul nu.
Hon som ska göra det har jag försökt nå under dagen för att boka in en dag nu i veckan.
Men har inte fått något svar idag..
Synd.
Vill gärna att det blir gjort nu.
För nu har jag beställt tid för fotografering oxå.
Så den 4:e Januari blir det till fotografen för Sprattlarn.
=)
Men jag får se om jag får tag i henne imorgon istället.

Jag verkligen hatar att dra ner på ammningen.
Det känns som om jag är tillbaka där jag började, med två stenar istället för bröst!
Jag hatar det!
Eftersom Sprattlarn blir mätt på annat så inebär det att hon inte vill ha utav mig däremellan, enda gången jag får tömt ordentligt är på morgonen.
När de sedan fylls upp så har jag ont resten av dygnet.
Jag vet att jag kan amma lite först och sedan ge annat, men då blir det inte att jag ger annat.
Delvis för att det är så mysigt att just amma, sedan att Sprattlarn faktiskt föredrar det framför flaskan och därmed inte vill ha flaskan om jag erbjudut bröst först.
Till saken hör att hon äter så sjukt fort när hon ammas, hon är färdig på inte mer än fem, max tio minuter.
Medans flaskan kan ta uppemot 20 minuter.
Vilket innebär att i lagom tid tills hon har ätit tillräcklig från mig, så att jag inte har mjölk överallt pga utdrivningsreflexen, så är hon mätt!
Jag hatar detta!

Sprattlarns farmor har varit och hälsat på idag.
Det är mycket uppskattat!
Hon hade köpt present till Lillan, men glö,t den så hon kommer kanske en sväng imorgon förmiddag oxå.
För mig så räcker det att hon kommer det gör mig jätteglad, presenter är av mindre vikt även om det är kul det med såklart.
Bara att kunna säga att "den fick du av farmor" till Lillan när hon blir äldre har ett värde.
Så jag är glad att hon glömde presenten, det gör att hon har orsak att komma tillbaka och som jag sa så bli jag så glad över att hon vill ha en relation till sitt barnbarn!
Lycka!

Sprattlarn kom aldrig till ro inatt.
Hon vaknade var femte minut och grät.
För att sedan vara vaken två-tre timmar och bara grät.
Hjälpte inte vad jag gjorde, för så fort jag lade ner henne på kudden igen så var det samma visa om igen.
Det förklarar varför jag är så slut idag.
Jag är jätte trött!
Men jag fick iaf röjt undan det värsta igår i mitt hem trots att jag hade en Sprattlare som vaknade heeela tiden.
Jag är trött..

Skulle någon kunna släppa en atombomb i mitt hem?
Jag tror nämligen det hade varit finare efter en sån smäll än vad det är nu.
Det ser rent ut sagt förfärligt ut.
Jag har aldrig i mitt liv haft det såhär rörigt.
Det är nämligen inte så att det är smutsigt, nej det är rent om man bortser från att vagnen ändå drar in lite grus.
Men det är så förskräckligt stökigt.
Saker överallt!
Jag hinner inte just nu.
Sprattlarn är inte nöjd med bara gymmet så länge att jag hinner med något och när hon väl somnat för kvällen är jag egentligen slut och behöver pusta ut.
Sprattlarn sover ju inte mer än två-tre 20minuters pass på dagen då är det inte mycket man hinner med.
Skulle hellre se att hon slog ihop de stundera så kanske jag haft mer tid och ork.
Tyvärr fick jag för mig att gå igenom massa kläder som är Lillans för en eller två dagar sedan.
Men jag hann inte mer än att gå igenom lådorna och ta upp det som kan blrja användas.
Så hela min stooora garderob står i min hall och i mitt vardagsrum..
Suck..
Jag vet bara inte när jag ska få tid.
Men det löser sig.
Det gör det!

Jag vann en snutte till.
Jag är galen.
Men oj vad jag gillade dessa filtarna!


Denna var svartvit.
Oxå en Villervalla filt.
Jag är glad idag!

Syster har varit här.
Tessan kom över oxå.
Det vart mycket trevligt!
Det blev en del förlossningsprat då Cindy är gravid.
Jag tror att det faktum att man så gärna pratar på om förlossningen är att det är ett sätta att bearbeta det stora trauma som en förlossning ändå innebär.

Jag har roliga minnen, bra minnen, dåliga minnen och helt fruktansvärda minnen från min förlossning.
Jag är fruktansvärt stolt över mig själv för att jag tog mig igenom den.
Jag som är den mest smärträdda människan på jorden i mina egna ögon.
Men inte en tår och inte en enda gång att jag sa att jag ville dö.
Jag svor inte så farligt och jag var inte så arg som jag trodde att jag skulle vara.
Snarare att jag var på gott humör och skämtade och var glad nästan hela tiden, trots att min barnmorska inte var den trevligaste människan jag stött på.
Helt ärligt så hoppas jag att jag aldrig någonsin stöter på den människan igen, för då kommer hon gå gråtande ifrån det mötet.
En förlossning är något väldigt stort att uppleva.
Jag kommer alltid bära med mig att jag har förmågan att bära ett barn och föda fram det.
Med bara min kropp få det att överleva på utsidan.
Det är häftigt.
Det är berusande.
Det är mäktigt och märkligt.
Det är det största jag gjort i mitt liv och inget kommer någonsin att slå det!

Jag är lika snuttegalen som vanligt!
Budade precis hem en superfin Villervalla filt på tradera.
Det fanns en som var ännu finare i färgen, men någon var ju såklart tvungen att bjuda över mig de 2 sista minutrarna, då blev jag ledsen.
Men här är iaf den superfina filten som jag faktiskt vann!


Visst är den fin!!