De flesta vet att jag inte är det minsta troende.
Men det är inte långt ifrån att jag blir religiös och tillber gud när jag tittar ner på min dotters ansikte, in i min dotters ögon.
För hur, jag frågar HUR, kan jag och Pascal ha lyckats skapa denna ljuvliga lilla varelse?
Det är oförståeligt för mig.
Det känns på något sätt rimligare att en man uppe bland molnen i vitt, långt skägg skapat denna perfekta lilla älva, än att lilla jag skulle gjort det.
Bara se på henne!
Hur skulle vi kunnat skapa denna?



Kan nog inte uttrycka mig bättre än vad Jocke gjorde förut:
"Man drunknar i hennes ögon."
Jo, jag vet, jag drunknar varje dag, flera ggr om dagen.
Ändå lever jag.
Helt oförståeligt.
Jag blir näranog troende när jag tittar på min ljuvliga lilla docka.
Svindeln griper tag i mig när jag försöker förstå att hon börjat som en liten cellklump i min mage och utvecklats till denna perfekta människa i miniatyr.
Jag kommer aldrig förstå hur...
Och jag kommer nog alltid att vara lite, lite troende när jag ser på henne.
För jag kan bara inte varit med om att skapa detta underverk..
Ta en titt till på henne.
Gör det!
Och säg mig sedan att inte oxå ni blir en anings troende när ni ser in i ögonen.
Äsch, en bild gör inte det samma intrycket som Tiili i verkligheten.
Men jag, jag drunknar varesig det är på bild jag ser min dotter eller i verkligheten..
Hur kan jag fortfarande leva?
Jag med mina dagliga drunkningar och min eviga svindel?

Sprattlarn sussar.
Jag hoppades hon skulle sova förut så jag skulle hinna dammsuga och diska.
Hon sov inte så länge..
Hon vaknade, men hade inget emot att roa sig själv i gymmet medans jag dammsög och diskade.
Så det blev gjort iaf!
=)
Svabba hade jag oxå behövt, men det är iaf inte lika akut.
Nu när Sprattlarn sover tänkte jag hinna laga lite mat.
Har ju inte ätit något mer än frukost.
Iaf inte något vettigt hehe.
Tre dubbelnougat räknas väl knappast eller?
Så mat!
Sedan dusch.
Så får min sura granne säga vad han vill även om det blir efter 22.
Ikväll ska jag duscha innan jag lägger mig.
Punkt.
Annars brukar jag ändå ta såpass hänsyn att jag försöker göra det på dagen när han inte blir störd av det.
Men det är så svårt att lyckas duscha när Sprattlarn sover så korta stunder på dagen numera.
Orkar inte stå i duschen sönderstressad och stäng av vatnet hela tiden för at lyssna efter om hon vaknat.
Nej, inte idag.
Idag ska jag duscha i lugn och ro nu när jag vet att hon kommer sova!
Så får grannen gnälla då.
Tjing från mig

Idag har lite planering skett inför namngivardagen!
Datum och tid har satts.
Vad som ska förtäras har oxå blivit bestämt.
Gott, gott.
Nu blir jag illa tvungen att ha detta.
Jag som har så svårt för sånt.
Inte att gå på andras alltså, jag äter gärna mat hehe.
Men att själv hålla i något..
Oj vilken prestationsångest!
Men för vad egentligen?
Det viktiga är väl att man träffas!
Att folk får klämma lite extra på Sprattlarn och att det fulla namnet meddelas så att alla vet att hon inte bara är en Brorsson.
Att det sedan bjuds på mat och dryck grinar väl knappast folk för.
Hmm.
Jag får sluta upp nu.
Men det är verkligen synd att lokalen är så skit som den är.
Vill verkligen inte vara där.
Så vi blir här hemma.
Undrar hur det ska gå.
Så gott om plats är det inte.
Men det löser sig på något vis.
Folk som umgås med oss är inte så kinkiga.
Tack o lov för det!
Jag gillar mitt umgänge!
Namngivardag då.
Jahopp.
Här kommer vi!

Haha.
Jo, min mor kom in nu, hon är sönderstressad.
Klockan 14.00 ska hon köra mormor.
Själv ska jag till MVC på återkontroll (ÄNTLIGEN!).
Jag är inte det minsta stressad.
Kan ju oxå bero på att det enda jag behöver göra innan jag kan gå är att borsta tänderna.
Varför känna sig stressad då?

Mödran här kommer jag!!
Snart..

Fick lite skäll idag för att det var noll bilder från graviditeten ute.
Så jag ska visa er delar av resan nu då.


Start.
Vecka 8+0


Vecka 13+0
Här andas man lugnare då missfallsrisken avtar.


Halvvägs genom graviditeten och inget syntes.
20+0
Andra brukar gå med mage i vädret här, men inte jag..
Längtade efter mage gjorde jag dock..


Nu hände det grejer!
vecka 25+0
Dock var det nästan bara jag som såg det.
Under en tröja syntes inte ett skit.
Än fick jag vänta..


Fem veckor senare.
30+0
Nu ser andra det om jag har tajta tröjor på mig, vilket jag därmed hade oftast.
Men med jackan på (vilket jag oftast hade då det var kallt ute) så var det inte en själ som såg något..
Jag suckade och väntade, längtade lite till.


8 veckor senare!
38+0
Nu kan inte en själ undgå att se det.
Jackan var undanhängd då värmen kommit och magen var stor!
Jag var nöjd.

Efter denna vecka blev det inte fler bilder utom på förlossningen då haha.
Ska dock bjuda på en favorit bild jag har från graviditeten.
Även den från vecka 38+0


Sedan slutade resan med fruktansväda smärtor och världens sötaste bebis!
Eller.. Just när hon kom var hon inte så söt, men nu är hon!
=)
Kan inte fatta att jag haft så stor mage..
Inte heller kan jag fatta att lilla Sprattlarn legat där inne..
Att hon på dessa korten ligger där.

Efterbilder har jag för mig att jag har visat, annars får det komma någon annan kväll.
Magen ser ut som den gjorde innan typ, två mini mini bristningar fick jag på magen.
Men de syns ju inte om man inte tittar efter dem.
Jag är nöjd med min graviditet.
Synd att inte alla får det så lätt som jag hade det.
Tänk vad fantastiskt det är att vara gravid, att föda barn och att sedan ha detta lilla livt hos sig.
Det är häftigt att veta att man har skapat ett helt nytt litet liv!

Har då bjudit min lilla mamma på mat idag.
Hoppas hon är nöjd med sin födelsedag.
Förra året fyllde min mamma 50 år.
Den dagen ringde jag henne inte.
Jag pratade inte med min mamma för ett år sedan.
För ett år sedan hade jag sagt upp kontakten med min mamma och min ena syster.
Det var inte det att jag inte älskade dem, för det är väl klart att jag älskade dem.
Men jag tyckte inte om dem.
Enkelt va?!
Jag tyckte inte om dem.

Hade ingen kontakt alls med dem på över 4 månader.
Mötte jag min mamma så hälsade jag inte.
Visst, detta kanske låter konstigt.
Vad tusan hade de gjort mig då kanske ni undrar.
"Vad hade de gjort som var så illa att du inte ens kunde hälsa på din egen mamma när ni möttes?"
"Inte ringa på hennes 50-års dag?"
Jo..
De sprakade på en som redan låg.
Mig.

Jag kommer aldrig att förlåta dem deras felsteg och jag kommer alltid ha i mitt huvud vart de står i förhållande till mig.
Jag gav dem nämligen ett val.
Och de valde bort mig där och då.
Så för ett år sedan pratade inte jag med min mamma och ena syster.
Jag ångrar inget.
Jag har för vana att aldrig ångra något jag valt att göra.
Mitt eget val.
Sånt ska man inte ångra.

Men jag hoppas min mamma hade en bra födelsedag i år.
För jag älskar min mamma även om jag inte alltid tycker om henne.
Även om jag uppenbarligen kan säga upp kontakten med henne.
Förra året åt hon ute med andra, i år åt hon här hemma hos mig.
Jag älskar min lilla mamma.

Men man ska inte sparka på den som redan ligger...
Man kan få ångra det..

Är det sunt att tycka om att städa?
Eller..
Ja, jag städar iaf.
Anars står jag inte ut.
Inte särskillt intressant.. Jag vet.
Men men.
Någon som har middags förslag?

Måste bara få berätta.
Jag är så glad nämligen.
Alltid när jag bär Sprattlarn i sjalen så älskar jag andra människor.
Nej, det är inte så att sjalen är magisk och gör mig genom snäll helt plötsligt.
Men alla människor, verkligen alla, ler så glatt mot mig när de ser oss.
De ser så glada ut, så fina.
De gör mig så glad.
De ser mig de tittar ner, de tittar upp på mig igen och ger mig deras finaste leenden.
Hur kan man inte älska människor då?
Män, kvinnor, gubbar och tanter, ungdomar och till och med barn ibland.
Det är fascinerande.
Min sjal är nog magisk iaf.
=)

Så träffade jag då några av tjejerna från MB idag.
Det var så trevligt att se dem live!
Deras söta bebbar.
Dessa kända, men ändå okända människor.
Synd att Sophie inte kunde komma, saknade henne!
Men det var så trevligt att få sitta och prata bebis och MB i flera timmar.
Detta måste göras om!